FRAMSTEG OCH DESS HINDER

Jag tar en paus i mitt mer ambitiösa bloggskrivande och lägger böckerna åt sidan. I vanlig ordning har jag tagit min morgonpromenad, köpt och läst dagens tidning. Jag blev nedstämd av nyhetsläsningen och de illavarslande artiklarna. Är det åldern som tar ut sin rätt, eller är det så att världsläget har försämrats?

Under promenaden tillbaka hem ligger hettan som en kvävande filt över mig – skogsbränderna och den obevekliga värmen talar sitt tydliga språk. Den dödsbringande klimatförändringen är ett oundvikligt faktum. Går det att göra något åt den? Vad vet en vanlig, obetydlig lekman som jag? Vad förmår jag mot mäktiga klimatförändringsförnekare som den okunnige, men gränslöst girige beslutsfattaren och folkledaren Donald J. Trump och hans akolyter, som nu sprider sin smörja kring hela jorden och förgiftar oss med allsköns lögner? Vad gör jag – skriver ner allsköns självklarheter och förnumstiga tankar.

Likgiltighetens globalisering. Mediesmarta influencers, sprängfyllda med rabiata generaliseringar och galna konspirationsteorier tas på allvar av miljontals dåligt informerade grannar och vänner. En maktunderdånig mediamajoritet vågar inte söka sakernas rätta tillstånd eller kritisera maktmissbrukande, penningstinna autokrater. Press och TV tiger i rädsla över att bli stämda på miljonbelopp om någon medarbetare mot förmodan skulle djärvas finna och publicera sanningen bakom de lögner som dövar våra samveten och dödar empatin.

”Internationell solidaritet” har blivit ett penibelt och fult ord. Medlidande med fattiga och plågade medmänniskor stämplas som obefogad och kostandskrävande sentimentalitet. Krig, kvinnoförakt och åsiktsförtryck beslöjas genom tillämpandet av en förvriden tro på imaginära, religiösa regelverk, som istället för att hjälpa människor förnedrar, kränker, torterar och plågar dem.

Det enda som skall skyddas är vår egen högst personliga integritet och lycka. Våra uppsvällda, självgoda egon, vår egendom, vår familj och vår förmögenhet, sådant som så många av oss uppfattar som ständigt hotade av en illvillig omvärld. Vapen, nationalism, murar, fängelser, dödsstraff och diskriminering skall skydda oss, alltmedan vi är besatta av tankar som ”vad är bäst mig”, ”vad kan jag tjäna på detta”. Homo homini lupus, människa är människas varg. Vi har slutat tro att det bästa skyddet för oss alla och vår planet är solidarisk och rättvist fördelad välfärd. Lösningen på detta är inte alls så onåbar som det kan tyckas – lika tillgång till utbildning och sjukvård, samt obetingat stöd till forskning.

En gång i min snart förgätna barndom hade jag och en kamrat trängt in en råtta i hörnet av en jordkällare. Vi var beväpnade med spadar och det trängda djuret visade skräckslaget tänderna, väste och gjorde utfall mot oss. Jag var skräckslagen. Min kamrat, en kraftig bondpojke, fick in ett dövande slag och vi lyckades ha ihjäl djuret. Det tog lång tid för råttan att dö och minnen och mardrömmar dröjde sig kvar. Ibland var det jag som var råttan, ibland var jag dess baneman.

Mycket ser illa u och det händer att jag undrar om vi inte kunde varit förutan flera av mänsklighetens mest häpnadsväckande uppfinningar – bensinmotorn, atomkraften, plasten. Jag medger att uppfinningar som dessa nu har gjort det möjligt för världens priviligierade att njuta av en lyxtillvaro som vida överstiger den som aristokratin åtnjöt under Frankrikes illa beryktade L'Ancien Régime. Men, vad innebär detta obetänkta vältrande i ohämmad konsumism för vår unikt underbara planet?

Ett område som inte upphör att imponera på mig är framstegen inom läkekonst och farmakologi. Jag har nått en ålder då flera av mina vänner räddats till livet genom läkarvetenskapen. Nyligen fick jag genom ett kirurgiskt ingrepp en konstgjord lårbenskula och en bit lårben. Det hela läktes under ett par månader och jag förundrades hur lätt jag undkom något som inom en inte alltför långt gången tid skulle ha gjort mig halt och möjligen invalidiserad för resten av mitt liv.

Nutidens medicinska genombrott har mindre än 150 år på nacken. Läste om den medicinska kunskapens läge före 1850-talet i James/Jan Morris (1927-2020) mäktiga Pax Brittanica trilogy, som handlar om det engelska imperiets uppgång och fall. Inom parentes sagt var James Morris även han ett exempel på läkarvetenskapens märkliga framsteg. 1964 inledde James Morris sin förvandling till kvinna. Han var gift med Elizabeth Tuckniss, med vilken han hade fyra barn. 1972 reste han till Marocko för att genomgå en operation som skulle förvandla honom till kvinna. Morris hade i England förvägrats en sådan operation eftersom han vägrat skilja sig från sin hustru och frånsäga sig vårdnaden av deras barn. Proceduren var framgångsrik – James Morris blev Jan Morris och levde som kvinna tills han dog nittiofyra år gammal.

I Pax Brittanica berättar James Morris om det fruktansvärda lidandet, smutsen, den usla hygienen, stanken, infektionerna, tyfusen, amputationerna och den totala avsaknaden av bedövningsmedel på 1800-talets militära fältsjukhusen. För att nu inte tala om bristen på vatten och avlopp i de snabbt växande storstäderna, bristen på sjukhus och en i allmänhet erbarmlig hygien. Fanns det sjukhus var de i allmänhet inte mycket annat än ”dödens väntrum”. Epidemierna som obehindrat svepte över hela kontinenter, ansågs av de flesta ”experter” ha orsakats av ”dålig luft” uppkommen från förruttnelse, stank eller dålig ventilation. I själva verket visste man ingenting om ursprunget till malaria, tuberkulos, tyfus, sömnsjuka, billharzia, elefantiasis och alla de sjukdomar som ohejdat grasserade kring jorden och man hyste en mängd vanföreställningar om deras uppkomst.

Morris låter sin läsare lära känna livet för de brittiska kolonisterna i deras kläder som var olämpliga för tropiska klimat, det obehandlade vattnet de drack, maten som tillagats av otvättat tjänstefolk bortom deras kontroll. Hur de flesta söp ohejdat i tron att alkohol var det bästa botemedlet för de flesta tropiska sjukdomar. Morris för oss också in i de trånga kabysserna under långa sjöresor då livsmedel ruttnade, vattnet var otillräckligt och sjukdomar härjade bland besättningsmän, passagerare, eller de slavar och straffångar som fördes över oceaner till ofta odrägliga och än värre förhållanden vid deras slutdestinationer.

Botemedlen var ofta bisarra. Kolera ansågs i allmänhet komma från förtärandet av ”olämplig fisk” eller genom sjukdomsbringande vindfläktar och kunde behandlas genom att en glödgad ring anbringades på patientens navel, för att därigenom förinta de skadliga ångor som härjade i patientens inälvor. Malaria och så gott som alla andra åkommor behandlades i allmänhet genom åderlåtning så att ”dåligt eller skämt blod” kunde lämna kroppen och ersättas av det friska blod som kroppen själv skulle producera. Det skedde i allmänhet genom att ådror öppnades med en kniv eller nål, vanligt var också anbringandet av iglar som kunde inhandlas i varje apotek. Åderlåtning är nu fullkomligt förlegat, men märkligt nog används iglar fortfarande av vissa läkare för att avlägsna ansamlat, stillastående blod och stimulera blodcirkulationen i skadade vävnader.

Det var inte mycket man kunde göra åt alla sjukdomar som härjade i tropikerna. James Grant, som 1860 vandrade genom Centralafrika, medförde i sin medicinväska en del verkningsfulla läkemedel, men mycket annat som var tämligen värdelöst, eller rentutav livsfarligt: silvernitrat, citronsyra, alkoholspetsad sirap, kamomill, torkade rabarber, kinin, laxermedel av kolocynt, laudanum, kräkmedelsessens från ingefära, något som helt enkelt kallades ”blått piller” och flera patentmediciner som Werburghs Tinktur som sades ”få en säck med sågspån att svettas”.

Medicinska plågor, missförhållanden och felbehandlingar började sakta men säkert förändras vid 1800-talets mitt, för att sedan med en ständigt ökande hastighet förbättrats, fram till vår tid då sjuk- och hälsovård nått en aldrig tidigare skådad sofistikation. Början till denna gynnsamma utveckling kan möjligen spåras tillbaka till 1842 då Crawford Long lyckades utföra en smärtfri operation på en patient bedövad med eter, sedan gick anestetiken framåt genom användandet av kloroform, fram till dagens allmänbedövning som använder sig av en mängd blandningar med bedövande medel som med olika metoder inhaleras eller injiceras. Nu är skräcken för smärtan i samband med kirurgiska ingrepp ett minne blott.

Några påminnelser om vår nuvarande sjukvårds, emellanåt långsamma, men imponerande början – 1847 lyckades Ignaz Semelweiss dramatiskt begränsa dödligheten vid förlossningar genom att tvinga assisterande läkare och barnmorskor att motvilligt och noggrant tvätta händerna, något som ledde till att man började misstänka att osynliga mikroorganismer orsakade sjukdom och död. 1857 bekräftades denna teori genom Louis Pasteurs experiment, en insikt som 1867 fick Joseph Lister att applicera antiseptiska medel på levande vävnad för att därmed minska risken för sepsis, infektion eller förruttnelse. 1876 upptäckte Robert Koch mjältbrandsbakterien och den moderna bakteriologin var född. Nu kunde man år efter år finna den ena vaccinationskuren efter den andra och hejda varjehanda smittsamma sjukdomar.

Följande, ofullständiga och kanske delvis felaktiga, lista baserar sig på det första år man fann ett vaccin, men flera andra finns nu att tillgå och de som en gång upptäckts kombineras och utvecklas nu ständigt och miljontals människor räddas årligen genom vaccinering mot dödliga sjukdomar – 1885 rabies, 1896 kolera och tyfus, 1897 pest, 1901 smittkoppor, 1914 tetanus, 1923 difteri, 1935 gula febern, 1942 influensa, 1954 mässling, 1955 polio, 1964 röda hund, 1971 påssjuka, 1981 hepatit B, 1995 hepatit A, 1999 kikhosta, 2019 ebola, och 2020 COVID-19.

Till dessa fundamentala framsteg kan läggas Wilhelm Röntgens uppfinning av röntgenstrålar 1895, Fredrik Bantings upptäckt av insulin för behandling av diabetes 1921, Frederick Hopkins upptäckt av vitaminer 1906 och Alexander Flemings upptäckt av penicillinets nyttoverkningar 1928. Andra medicinska upptäckter och förbättringar är otaliga och utgör bevis på mänsklighetens förmåga att förbättra tillvaron för sina medmänniskor.

Trots dessa imponerande framgångar och stora ansträngningar skördar otillräcklig hälsovård fortfarande, ofta helt i onödan, en mängd offer. Inte enbart i fattiga länder, oförmögna att bygga upp adekvata sjukvårdssystem, men också i en hel del rika nationer där en bristfällig fördelningspolitik gjort så att en stor del av deras befolkning förnekas den vård de borde få.

Låt mig ta USA:s sjukvårdssystem som ett exempel. USA saknar en nationellt heltäckande, statligt stödd hälsovård och uppvisar istället en blandning av gemensamma federala och statliga program, plus statsspecifika program. Systemet gynnar den amerikanska försäkringsindustrin. Inget land producerar eller konsumerar mer försäkringar än USA. De amerikanska försäkringspremierna uppgår till uppskattningsvis 1,9 biljoner USD, vilket innebär att landet står för ungefär 60 procent av hela den globala försäkringsmarknaden, mer än de näst nio största marknaderna tillsammans, inklusive Japan, Storbritannien och Kina.

Ett statligt program är dock Medicaid som riktar sig till låginkomsttagare och personer med funktionsnedsättningar. En stor grupp har dock en inkomst som hindrar dem från att få stöd av Medicaid men som likväl är för låg för att täcka de dyra privata försäkringar som är tillgängliga för höginkomsttagare. Miljontals amerikaner är helt oförsäkrade, medan en stor del av den försäkrade befolkningen är underförsäkrad. Ungefär 43 procent av vuxna i arbetsför ålder står inför täckningsbrister, eller för höga egenavgifter, som begränsar den vård de är i behov av.

Trumpadministrationens skattereduktioner gynnar höginkomstagare och skadar tidigare initiativ för att förbättra miljön. Exempelvis har den tagit bort tidigare skattereduktioner som gynnat förnyelsebar energi och därmed orsakat en ökning av användandet av fossila bränslen. Samtidigt har tolv procent av den statliga täckningen av Medicaid tagits bort. Kongressens budgetkontor har beräknat att 2034 kommer 11 miljoner amerikaner att ha förlorat sin hälsovårdstäckning, medan höginkomsttagare då tjänat ytterligare 2,7 procent, jämfört med vad de tjänat i år.

Smittsamma sjukdomar begränsar sig inte enbart till ett land, de sveper fram över hela jorden och måste bekämpas genom gemensamma internationella insatser. Historiens mest dödsbringande epidemi då det kommer till antalet döda var inte Digerdöden utan den Spanska influensan som 1918 skördade mellan 25 och 100 miljoner liv, detta medan HIV/AIDS än så länge har dödat 45 miljoner och COVID-19, 7 till 38 miljoner. Då det gäller verkningar var dock Digerdöden värre eftersom den dödade upp till 60 procent av Europas befolkning och än värre var den Justinianska pesten som under tio år på 500-talet skördade ett än större antal offer.

Vad som än ryktas, hävdas och skrivs så tror jag faktiskt att vaccinering och andra åtgärder hindrade COVID-19 att få så fruktansvärda verkningar som tidigare farsoter. Ett vaccin framställdes med en imponerande hastighet och spreds snabbt. Dock – det finns flera lurande faror. En del dödsbringande virus har ännu inte bemästrats genom forskning och vaccin. HIV/AIDS är fortfarande kvar hos oss och lika dödligt som tidigare, även om dess effekter under senare år lyckats mildras betydligt.

Det lika obotliga och dödliga ebolaviruset, som först identifierades i Centralafrika 1976, har åter börjat sprida sig. Visserligen lyckades man 2019 finna ett vaccin mot den så kallade Zaire-varianten men det har ingen verkan på två andra varianter.

Vad som nu krävs för att hindra ebolans spridning är väl planerad samordning och samhällsengagemang. Det gäller att snabbt finna de som smittats, få tillgång till lokala laboratorier, vård av smittade och korrekt omhändertagande av de döda genom ofördröjd kremering.

Flera utvecklingsprogram bekämpar globala epidemier, speciellt framträdande i kampen mot HIV/AIDS och Ebola har US AID varit. Organisationen administrerade globalt exempelvis behandlings-, test- och förebyggande resurser för ungefär 20 miljoner människor med HIV/AIDS.

Nyligen började Trumregimen nedmontera och likvidera US AID. Redan nu har avslutandet av 83 procent av US AID:s program skapat en global, humanitär katastrof. Följderna inkluderar allvarliga störningar i livsmedelsdistribution, plötsligt avstannad medicinsk behandling och forskning, samt inställda epidemiförebyggande åtgärder, allt förenat med förlusten av kritisk finansiering av utvecklingsprogram som tidigare nådde miljontals människor världen över.

Vad var anledningen till att miljardärer som Trump och Musk, med hans tvivelaktiga DOGE-initiativ, utplånade en nyttig, världsomspännande organisationen? Förstörelsen av US AID var ett typiskt och onödigt drag präglat av den populism som utmärker trumpismen. En ideologi som säger sig ha en kristen grund, men som i själva verket är stendöv för Kristi ord om att ”vad helst ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder har ni också gjort mot mig”. Istället för att visa solidaritet med fattiga och behövande människor följer Trump och hans förmögna medlöpare devisen No God but Greed, Ingen gud annat än girighet.

Skrotandet av US AID var ett populistiskt svar på ständigt uppmärksammade opinionsundersökningar som konsekvent visade att den genomsnittliga amerikanen ansåg att utländskt bistånd utgjorde cirka 25 procent av den federala budgeten, när det faktiska genomsnittliga antalet låg mellan 0,06 och 0,08 procent. Ingen hänsyn togs till att US AID gynnade USA genom att främja den nationella säkerheten, stärkte den inhemska ekonomin genom exportmarknadenstillväxt och bidrog till att stävja internationell instabilitet och antiamerikanska känslor utomlands. Uppskattningar tyder på att fler än 700 000 människor redan har mist livet på grund av det inställda amerikanska biståndet. Nyligen genomförda analyser tyder på att år 2030 kommer ett barn under fem år att dö var fyrtionde sekund på grund av nedläggningen av en organisation som finansierade mer än 40 procent av världens humanitära arbete. Likgiltighetens globalisering.

Den globala epidemi som vi alla mer eller mindre har drabbats av och som så många av oss hyser delade meningar om var COVID-19. Med gedigen vetenskaplig kunskap och erfarenhet i ryggen tvingades forskare och ansvarsmedvetna beslutsfattare ofta försvara sig mot lekmän som trodde sig veta mer än de. Ett sådant fall var Anthony Fauci, läkare, forskare och välkänd immunolog som från 1984 till 2022 tjänstgjorde som chef för USA:s Nationella institut för allergi och smittsamma sjukdomar (NIAID), samtidigt var Fauci verksam de Nationella häslovårdsinstituten (NIH). Under sin tid som chef för NIAID bidrog Fauci till HIV/AIDS-forskning och andra immunbristsjukdomar. Som forskare var han specialiserad på, och utvecklade behandlingar för polyarteritis nodosa och granulomatös polyangit, allvarliga inflammationer som skadar artärer och vener.

Under COVID-19 kritiserades Fauci hårt, främst av högerextrema grupper som motsatte sig NIAIDs och NIHs försök att begränsa epidemin genom att införa obligatorisk vaccinering och andra drastiska åtgärder. Fauci och hans familj utsattes för allvarliga dödshot som krävde skydd och bevakning av säkerhetspersonal. I oktober 2020 nämnde Fauci att han ”inte var förvånad” över att Donald Trump, som i stort sett ignorerade och t.o.m. motarbetade NIADs åtgärder hade smittats av COVID-19. Därmed hade Fauci skaffat sig en oförsonlig fiende. Donald Trump var värre angripen av COVID-19 än vad Vita huset offentligt erkände och man oroade sig för att han skulle behöva sättas i respirator. Presidenten hade extremt låga syrenivåer i blodet och ett lungproblem som vanligtvis förknippades med en lunginflammation orsakad av den farliga influensan. Då Trump efter sin sjukhusvistelse sammankallade ett ”presidentsamtal” kallade han Fauci för “en katastrof" och tillade att “folk är trötta på COVID”. Så fort Trump inlett sin andra presidentperiod avlägsnades Fauci från NIAID och NIH.

Som den fullfjädrade narcissist han är har den maktfullkomlige Trumps dilettanteri fått honom att tro sig vara expert på allt möjligt. Utan bevis hävdar han vid flera tillfällen att han har ett av landets högsta IQ, samtidigt som hans skolbetyg är hermetiskt tillslutna för press och allmänhet. En sådan man är givetvis även benägen att tro på all den snake oil som ständigt basuneras ut på nätet som botemedel för allsköns åkommor.

Inte undra på att han under en av sina underliga och delvis osammanhängande monologer, denna gång inför Dr. Deborah Brix, som efterträtt Fauci som Vita husets samordnare av Covid-insatser, började fabulera om hur epidemin skulle bekämpas:

Så, låt oss anta att vi träffar kroppen med ett enormt – oavsett om det är ultraviolett eller bara ett väldigt kraftfullt ljus – jag erinrar mig att du sa att det inte har kontrollerats, men att du ska testa det. Och sedan sa jag, anta att du förde in ljuset i kroppen, vilket du kan göra antingen genom huden eller på något annat sätt. Och jag tror att du sa att du ska testa även det. Låter intressant. Och sedan när desinfektionsmedel slår ut det på en minut. En minut. Och finns det ett sätt vi kan göra något liknande, genom injektion inuti eller nästan som en rengöring? Så det skulle vara intressant att kontrollera det. Jag är ingen läkare. Men jag är en person som har en bra, du-vet-hur insikt.

https://www.bbc.com/news/world-us-canada-52407177

Inre ens Brix kunde stillatigande lyssna på en sådan ovederhäftig rappakalja och tvingades medge att hon inte alls gjort de märkliga uttalanden som Trump behäftat henne med. Tidigare hade Brix, genom sitt ohämmade beröm av Trump anklagats för att därigenom försvaga sin vetenskapliga trovärdighet. Då hon avgått erkände Brix att hon tänkt göra det tidigare eftersom administrationens hyper-lojalitet gentemot Trump lett till att ”hennes vetenskapsbaserade vägledning” hade censurerats och att hon ”medvetet blockerats” från att synas i nationella medier.

Den ständiga mediauppmärksamheten kring Donald J. Trump och hans ofta förvirrade uttalanden känns som när en usel poplåt fastnat i skallen och vägrar försvinna ur medvetandet, eller då man på jobbet, dag ut och dag in, ondgör sig över en usel chefs dumheter. Men, vad är att förvänta då vi tvingas stå ut med en infantil, okunnig narcissist som faktiskt är ledare för världens mäktigaste och mest inflytelserika nation?

Trumps virriga idéer om hur COVID-19 skulle kunna botas är antagligen ett resultat av ännu ett av det förra århundradets stora upptäckter som vid slutet av seklet resulterade i intranätet. Minns hur jag under förra seklets sista år arbetade med att sammanställa en text för ett utvecklingsorgan och inte fick tag på en bok jag behövde. Min dåvarande chef sa mig ”gå till Google”. Google? Svaret blev att ”det är en nätbaserad sökmotor”.

Sedan kom i snabb följd Google News, Gmail, Google Maps, Google Chrome, Wikipedia, Facebook, Instagram, Twitter, ett otal poddar och jag vet inte vad. Nu kunde vem som helst göra djupdykningar i nätet och därifrån hämta upp allsköns information, blandat med lögner, konspirationsteorier och mycket annat vansinne. Man behöver inte länge läsa tidningar och böcker. Nu kan man utan svårighet bli ”expert” på allt möjligt.

Att lyssna till Trumps underliga och ofta osammanhängande monologer, fyllda som de är med poänglösa anekdoter och löjliga förnumstigheter, får mig att tänka på Axel Wallengerns humoristiska mästerverk från 1894 – En hvar sin egen professor eller allt menskligt vetande i sammandrag. Kortfattad encyclopedi af Falstaff Fakir. Boken är uppdelad under rubrikerna ”folkbildning”, ”lärd bildning” och ”praktisk bildning” och skriven som ett sammelsurium präglat av ett parodiskt framställningssätt, som mästerligt imiterar förlegade läroböckers mångkunniga och högmodiga snusförnuft, där allt blivit förvrängt och/eller missuppfattat.

Trots sitt medvetet föråldrade språk skulle En hvar sin egen professor ha kunnat vara sammanställd av en självgod egocentriker som Donald J. Trump, detta självutnämnda geni som underligt nog av många människor tas på fullt allvar. Och varför inte? Hans åsikter och ord har sorgligt nog återverkan på oss alla.

Om nu Donlad J. Trump verkligen läser böcker, vilket tycks vara tvivelaktigt med tanke på de undanglidande svar han ger på sådana frågor, fast bland hans tweets kan man emellanåt hitta en och annan till intet förpliktigande hänvisning till någon bok. Nåväl, hade han läst Falstaff Fakir, vilket lär vara omöjligt eftersom fakiren inte är översatt till engelska, så skulle Trump under rubriken ”sjukvård” ha funnit ett hälsoråd som uppenbarligen tillämpas av honom: ”Tyrannisera din omgivning, så blir den försiktig och låter dig icke omkomma av vanvård”.

Ett råd som antyder en medveten strategi, Det gäller att ständigt befinna dig i brännpunkten för din omgivnings uppmärksamhet, oavsett om det sker genom charm eller översitteri. Trumps uppenbara svamlande och märkliga beteende är onekligen en gåta och hans motståndare förklarar det i allmänhet som ett utslag av en narcissistisk åkomma som genom hans maktposition gått helt överstyr.

Jag läste nyligen Jeffrey Sonnenfelds analys av Trumps beteende som tvärtemot den gängse uppfattningen betraktar Trumps beteende som en strategi som successivt har finslipats genom åren. Sonnenfeld är sedan flera år tillbaka professor i ledarskap och förtagsförvaltning vid Yale University. Han är personligt bekant med Trump och publicerade nyligen en bok i vilken han, delvis ironiskt, delvis på allvar, analyserar den amerikanske presidentens ”ledarstrategi”: Trump's Ten Commandments: Strategic Lessons from the Trump Leadership Toolbox, Trumps tio budord: Strategiska lärdomar från Trumps verktygslåda för ledarskap.

Sonnenfeld konstaterar att om Trump skulle kunna betecknas som dum, så skulle man lika gärna kalla en rävs listiga instinkt för ”dum”. Även om han sällan öppnar en bok och antagligen inte skulle klara ett högskoleprov så är detta irrelevant eftersom Trunps politiska manövrar präglas av en obestridlig slughet, en skarpsinnig överlevnadsinstinkt och en kamelontlik anpassningsförmåga.

Även om han gång efter annan överskrider gränserna för ett vedertaget och anständigt beteende så tillåts Trump likväl att konsekvent skryta, mobba, övertala, smickra och slingra sig ut ur fastlåsta situationer. Han har en förbluffande förmåga att skaffa sig maximala fördelar som leder honom till personliga mål, som inte alltid är för nationens bästa, men som i allmänhet gynnar honom.

Trumps beteende är impulsivt, ibland kan det till och med ta sig explosionsartade uttryck. Han vädrar öppet sina åsikter och antipatier, men det hindrar inte att han i det fördolda hyser egna strategiska planer. Sonnenfeld konstaterar:

Missta dig inte: Det finns en metod bakom galenskapen. Han vet vad han gör. Där andra ser kaos och oförutsägbarhet, ser jag hur Trump genom avsiktlig planering får vad han vill

På ett sätt som viss mån ironiserar och imiterar de tips och råd som Trump gav i sin berömda Art of the Deal erbjuder Sonnenfeld Trumps Tio budord:

1. Nav-och-ekrar-modellen – centralisera all makt i dina händer och håll dig i centrum för allting.
2. Den verkliga konsten att göra en överenskommelse (make a deal) – maximera ditt inflytande genom att börja med ett slag i ansiktet istället för att bygga upp ett förtroende.
3. Söndra och härska – bygg murar, inte broar.
4. Tjäna pengar – konsten att bluffa i affären; krona vinner, klave förlorar. Var en spelare, men undvik sådant spel du kan förlora.
5. Var charmig bakom stängda dörrar – upprätthåll ett skiftande antal vänner, motståndare och fiender.
6. Skapa en ljudvägg – en ljudmaskin med ständigt överväldigande distraktioner.
7. Lev i en värld av vinnare och förlorare – undvik förlorare som pesten och utöva selektiv vedergällning.
8. Skriv om historien enligt Sleeper-effekten – människor avvisar först ett falskt meddelande, men kommer senare ihåg kärninnehållet då de glömt anledningen till varför de till en början tvivlade på det.
9. Var en mästare på förolämpningar och reducera komplexitet till enkelhet.
10. Axla rollen av storhet och heroisk aura.

En ”hälsoexpert” som tycks ha fallit President Trump i smaken är Robert Francis Kennedy Jr., miljöjurist, författare, konspirationsteoretiker och antivaccinaktivist, som i november 2024 av Trump nominerades som minister för Hälsa och sociala tjänster (HHS). Före nomineringen uppmanade 75 Nobelpristagare den amerikanska senaten att motsätta sig Kennedys nominering och konstaterade i ett öppet brev att han skulle ”sätta folkhälsan i fara”, strax därefter anslöt sig över 17 000 läkare till appellen. Trots detta beslöt senatens republikanska majoritet, helt i enlighet med den underdånighet den hittills visat Trump, att Kennedy skulle bli hälsominister.

/m radikal feminist, men sedan halkade in i konspirationsteorier och fick sitt twitterkonto annullerat efter att ha spritt vilseledande information om vaccineringens faror. Även en radikal filmskapare som Oliver Stone, som även han är benägen att falla till föga för en och annan konspirationsteori hyllade RFK Jr., tillsammans med den före detta ”liberale” stjärnadvokaten Alan Derschowitz, välkänd för att ha försvarat O.J. Simpson, Jeffrey Epstein och Donald J. Trump.

De flesta forskare, och speciellt epidemiologer, var knappast imponerade av RFK JR:s insatser och skadliga dilettanteri genom vilket han våldsamt fördömde Anthony Fauci och hans ledarskap för National Institute of Allergy and Infectious Diseases. RFK Jr. underkände ”teorin” om att AIDS leder till HIV och attackerade Fauci för ”desinformation” rörande HIV/AIDS-epidemin och Covid-19, alltmedan han propagerade för den vid upprepade tillfällen vetenskapligt förnekade uppfattningen att vacciner orsakar autism.

RFK Jr. nöjde sig inte med att diskreditera Faucis vetenskapliga meriter utan anklagade honom även för att försöka iscensätta en ”statskupp riktad mot västerländsk demokrati", förberedd genom de landsomfattande åtgärderna mot spridningen av COVID-19, som enligt honom inte hade några medicinska skäl utan snarast kunde betraktas som åtgärder jämförbara med de metoder som nazisterna använde sig för att ta makten.

I sin bok förordade RFK Jr. värdelösa åtgärder för bekämpandet av COVID-19, vars fastställda beskaffenhet och bekämpande han ifrågasatte. Speciellt vurmade han för användandet av antiparasitiska mediciner som hydroxychloroquine och ivermectin. Den första har använts vid malariabekämpning och den senare mot dirofilaria immitis, en parasitisk mask som angriper hjärta och lungor, samt en mängd sjukdomar orsakade av kvalster. Användandet av ivermectin kan var livshotande eftersom den kan orsaka oregelbunden hjärtrytm. WHO har fastslagit att bägge medlen är värdelösa för botandet av COVID-19 och kan rentutav vara skadliga.

Den allmänt vedertagna, vetenskapliga bedömningen av RFK Jr.:s antivaccininställning är att hans påståenden att vacciner (av vilka flera har existerat i mer än hundra år och räddat miljontals liv) inte har testats kliniskt är obestridligt falskt och att konsekvenserna av att sprida sådan desinformation är ytterst allvarliga.

Det kan tyckas märkligt att ett fåtal individer, i avsaknad av vetenskapligt kunnande, kan tillåtas hejda en mer än hundraårig enastående framgång som gynnat oss alla och som redan gjort så att många av oss lever ett bättre och längre liv.

Jag tänker på råttan som jag och min vän dödade. Han sprang i enlighet med sin instinkt omkring i källaren under sin ständiga jakt på föda. Han utgjorde inget hot för oss småpojkar, som av någon anledning (för vårt nöjes skull?) ville döda den. Vad hade den för val? Den ville springa undan, men den kunde det inte. Den gick till attack. Och det var otäckt att bevittna dess gagnlösa aggressivitet. Men, vi pojkar flydde inte. Vi slog ihjäl den.

Kan jag bidra till att hejda den olyckliga framfarten av mäktiga män som Trump eller RFK Jr. och deras likar världen över? Eller för jag liksom den trängda råttan en fullkomligt meningslös kamp?

Bynum, William (2008) The History of Medicine: A Very Short Introduction. Oxford: Oxford University Press. Falstaff Fakir (Axel Wallengren) (2004) En hvar sin egen professor eller Allt menskligt vetande i sammandrag: kortfattad encyklopedi: III delar i ett band. Lund: Bakhåll. Kennedy, Robert Francis (2022) Den verklige Anthony Fauci: Bill Gates, Big Pharma och det globala kriget mot demokrati och folkhälsa. Stockholm: Karneval förlag. Morris, James (1981) Heaven's command: An imperial progress. Harmondsworth: Penguin Books. Sonnenfeld, Jeffrey with Steven Tian (2026) Trump's Ten Commandments: Strategic Lessons from the Trump Leadership Toolbox. New York: Worth.